EnergyGirl

Alla människor känner ju någon gång att tiden borde stannas. Kanske när du är i thailand och absolut inte vill åka hem, känner sig seg och har en massa måsten som måste göras men man inte orkar eller helt enkelt är med nära och kära som inte bor i närheten och inte vill åka därifrån och komma tillbaka till verkligheten. Den känslan har jag varje gång jag är med Erik och när jag är hos pappa.

Helgen har varit hur bra som helst fast inte mycket gjorts. Det är så skönt att komma hemifrån. Av någon anledning blir jag mer uttråkad och känner att jag inte bara kan sitta hemma när jag är hemma, än när jag är nere hos Erik till exempel. Där skulle jag kunna sitta inne en hel dag för att kolla på film, spela spel eller vad som helst. Inte ut och fara. Så himla skönt att känna så. Det händer ju så sällan.
Iaf så åkte jag ner i fredags och det är ju en historia för sig. Åker ner till tågstationen där jag träffar på syrran utan att jag visste att hon va där. Komiskt. Går ner till tåget sen till 16:35 då tåget SKA avgå! Fullt som de är får jag stå vid dörrarna. Yes så kul efter ett arbetspass med massa varuplock och så men de fick gå. Efter att några minuter gått ropar personalen på tåget ut att föraren till tåget inte kommit än så vi får invänta han. Ytteliggare några minuter senare samma sak. Och detta höll på i 35-40 min, Dom hade alltså tappat bort lokföraren. GRATTIS! Den förare som offrade sin fredagskväll som egentligen skulle slutat för dagen mellan 17 och 17:30 tog tåget och åkte. Vart den andra föraren var fick vi aldrig veta och jag undrar ja om han har kvar jobbet HA HA!

Kommer fram en timme senare. Spelar lite Wii, torska i golf men kom 2:a i bowling, Det ni! Sen va de sovdags. Lördagen bar de ner till skåne, där vi tog de lugnt, promenerade i det fina landskapet och så. Skulle ha åkt iväg till Landskrona igår, men på väg dit slutar vindrutetorkarna helt att fungera så det var bara att vända hemåt och lösa problemet. Så resten av tiden har blivit slapp och jag är så nöjd med det. Mår bra. Hade varit totalt utvilad om jag fått någon sömn inatt. Men husvagnen vi sov i var nedkyld. Undra hur många grader de var, men kändes nästan varmare ute. Vid halv 6 i morse gav Erik upp så vi gick i och trängdes i en 90 säng eller va de nu är. Var så man såg ångan när man andades nästan. När Erik ger upp då är de illa, att jag fryser är inge ovanligt men kändes skönt att få de bekräftat av han att det verkligen va så kallt.

Nu är jag hemma igen, sitter i soffan och fryser men tänker tillbaka på kylan inatt och jag känner mig genast rätt varm igen. Blir cityakuten på tv nu och sen prison break.
Miss you <3

bye.